Jag hade en första kärlek en gång. Han var trummis i ett skate-punkband och pratade dalmål. När han ville vinna mitt hjärta så gav han mig låtar som bara var mina och han snackade latin king svenska för att få mig att skratta. Jag fick min egen rancid låt av min första kärlek, den blev vår egen soundtrack. Jag fick många låtar av honom. Min egen Bob Dylan låt. Min egen Green Day låt. Och många fler.
Än idag så kan han skicka låtar till mig som han tycker är mina. Det är som vi trots att vi inte setts på så många år bygger vi på vår relation som en blandskiva. Den blir aldrig färdig. Och det känns bra. Så länge den där blandskivan aldrig blir klar så vet jag att vi kommer alltid vara i varandras liv på nåt sätt. Dessutom har han lovat mig att om jag nånsin gifter mig så ska han komma och kidnappa mig från mitt bröllop...så om jag nånsin står vid altaret så kommer jag hålla utkik efter en skatepunkare från Dalarna. Mark my words!
Vi hade en gemensam dröm. Att nån gång köpa en ö ihop. En ö som bara var vår, som skulle heta Utero Island efter Nirvanas skiva "In Utero". Jag har fortfarande en dröm om att ha en skivbolag trots att det är ganska meningslös att ha en sån i dessa dagar. Men hade jag haft det så hade den hetat Utero-Records (men tag-linen "come as you are"). Därför heter denna blogg så.
Meningen med den här bloggen är att jag ska samla alla mina berättelser om olika låtar jag älskar på en och samma ställe. För det mesta i mitt liv är präglat av musik. Människor, platser, minnen. Då och då kommer jag låta andra skribenter gästblogga för jag gillar att höra på andras berättelser nästan mer än att berätta mina.
Jag avslutar denna första inlägg med att citera kanske det citat som beskriver mig bäst:
Än idag så kan han skicka låtar till mig som han tycker är mina. Det är som vi trots att vi inte setts på så många år bygger vi på vår relation som en blandskiva. Den blir aldrig färdig. Och det känns bra. Så länge den där blandskivan aldrig blir klar så vet jag att vi kommer alltid vara i varandras liv på nåt sätt. Dessutom har han lovat mig att om jag nånsin gifter mig så ska han komma och kidnappa mig från mitt bröllop...så om jag nånsin står vid altaret så kommer jag hålla utkik efter en skatepunkare från Dalarna. Mark my words!
Vi hade en gemensam dröm. Att nån gång köpa en ö ihop. En ö som bara var vår, som skulle heta Utero Island efter Nirvanas skiva "In Utero". Jag har fortfarande en dröm om att ha en skivbolag trots att det är ganska meningslös att ha en sån i dessa dagar. Men hade jag haft det så hade den hetat Utero-Records (men tag-linen "come as you are"). Därför heter denna blogg så.
Meningen med den här bloggen är att jag ska samla alla mina berättelser om olika låtar jag älskar på en och samma ställe. För det mesta i mitt liv är präglat av musik. Människor, platser, minnen. Då och då kommer jag låta andra skribenter gästblogga för jag gillar att höra på andras berättelser nästan mer än att berätta mina.
Jag avslutar denna första inlägg med att citera kanske det citat som beskriver mig bäst:
"I always tell the girls, never take it seriously, if you never take it seriosuly, you never get hurt, you never get hurt, you always have fun, and if you ever get lonely, just go to the record store and visit your friends."
Penny Lane i filmen Almost Famous
Penny Lane i filmen Almost Famous
Vackert Affe :) Vad duktig du är!
SvaraRadera