söndag 17 maj 2009

Om pianoslingan i Karma Police

Jag vet inte riktigt varför. Men det är något i piano-slingan som gör det. Det finns olika typer av triumfer. Det finns de som är de stora gesternas. Och det finns de som är subtila, sköra men desto starkare. En sån inte tar stor plats för den behöver inte det. Jag har en vän som är sån. Han är en fantastisk människa. En människa som skapar nya tankar och styrka hos de flesta han möter. Han ser det inte själv, han tar aldrig credd för det.

Piano-slingan är som ett avsked och början på samma gång. Som en resa. Min vän är som en resa. En resa frågar dig aldrig om den förändrar dig, den bara göra det. För vare sig du vill eller ej så går tiden och du framåt.

"I lost myself" sjunger Radiohead för mig. Jag har alltid sagt till min vän att han är rättrådigheten själv. En del människor vet vad som är rätt och fel. Inte för att de alltid gör rätt utan för att de är så pass trygga i sig själva, i sitt levande att de bär på vetskapen. Och kan förmedla det. Om jag tappar bort mig själv så söker han inte efter mig, utan han ger mig styrkan att på egen hand hitta mig själv i det vilsna. Genom att ge mig kraft så jag kommer ut på andra sidan underlandsspegeln som en starkare helare människa. Genom att tro på mig när jag själv inte gör det för att jag ska kunna göra just det.

Det är kanske piano-slingan som gör det. Det kanske är det stillsamma glädjen i Karma Police med Radiohead men varje gång jag är med min vän Fredrik Anderssson så hör jag Karma Police när han går bredvid mig och berättar någon historia. Eller när han spelar en skiva för mig. Eller låta mig läsa nyskriven poesi. Och varje gång jag hör Karma Police så vet jag att det är lätt att förlora sig själv, att inte veta vad som är rätt och fel. Att kvinn kan tappa förmågan att handla, kämpa, reagera. Då spelar piano-slingan mig till en stillsam insikt som fyller mig mig med sinnesfrid. Precis som Fredrik själv. Och jag vet att med eller utan Fredrik så kommer resan som är våra liv fortsätta framåt and beyond vare sig vi vill det eller ej. Fast med Karma Police och Fredrik så blir det resan lite vackrare och jag stannar upp i mina steg och blundar. Känner duggregnet falla över mig. Och känner att jag lever, finns till i min färd när jag andas in den fuktiga gråa Göteborgsluften. Tack vare Karma Police. Tack vare en pianoslinga som finns i en fantastisk vän.

*
Karma Police
I've given all I can
It's not enough
I've given all I can
But we're still on the payroll

This is what you'll get
This is what you'll get
This is what you'll get when you mess with us

And for a minute there, I lost myself, I lost myself

1 kommentar:

  1. Affe, vilken vacker vänskapshyllning! Och vilken underbar blogg, jag kommer bli en av dina trogna läsare.

    Love!

    SvaraRadera